Ny forskning: förhistoriska krokodilernas bihålor hindrade anpassning till djuphavsdykning

StockholmForskare som studerar forntida djur har upptäckt att sinusstrukturerna hos thalattosuchier, som är släkt med dagens krokodiler, hindrade dem från att bli djupt dykande varelser. Dessa djur levde under Jura- och Kritaperioderna och hade stora snabelsinus. Dessa egenskaper gjorde det svårt och farligt för dem att dyka djupt på grund av tryckförändringar, till skillnad från moderna valar och delfiner som har utvecklat särskilda egenskaper för djupdykning.

Thalattosuchier, en forntida grupp av krokodilliknande varelser, hade stora näshålor i sina nosar även när de anpassade sig till ett liv i havet. Inledningsvis blev håligheterna i deras hjärnskålar mindre, liknande vad som hände med valar och delfiner, vilket gjorde det enklare för dem att utforska vattenmiljöer. Men senare blev deras näshålor större, vilket försvårade för dem att säkert navigera på stort djup. Däremot utvecklade valar och delfiner yttre håligheter och luftsäckar som hjälpte dem att hantera tryck under vattnet.

Studien lyfter fram viktiga skillnader mellan thalattosuchier och deras fullt akvatiska ättlingar:

• Valar och delfiner minskade sina interna skallsinus och utvecklade yttre luftsäckar.
• Thalattosuchier utökade sina nosbihålor, vilket hindrade djuphavsdykning.
• Cetaceer utvecklade effektiva tryckregleringsmekanismer, till skillnad från thalattosuchier.

Läs också:

3 februari 2025 · 01:32

Förhistorisk blyförorening avslöjar samhällsförändringar i Antikens Grekland och romersk tid.

Denna studie lyfter fram att de utökade nosbihålorna hos metriorhynchider, en slags thalattosuchier, troligen hade en sekundär funktion i saltborttagning. Dessa bihålor kan ha fungerat likt de saltavskiljande körtlarna hos moderna marina leguaner och fåglar. Trycket från att röra sina käkar kan ha hjälpt till att avlägsna överskottssalt, en viktig anpassning för att överleva i saltiga havsmiljöer. Denna upptäckt visar hur evolutionen kan leda till egenskaper med flera funktioner beroende på olika djurs behov.

Thalattosuchier utvecklades på olika sätt när de anpassade sig till nya miljöer. Trots att de delade vissa evolutionsmässiga likheter med valar, tog deras utveckling en annan väg. Detta resulterade i att de dog ut innan de helt kunde anpassa sig till ett liv av dykning i djupa hav. Studien ger insikter i det forntida marina livet och visar hur evolutionära krafter kan forma arter över tid.